Håller med, skärmarna är en del av problemet men det handlar också om vad det är för typ av elever vi har i klassrummen idag. Många elever kommer från socioekonomiska utsatta områden och får ingen hjälp med skolarbete hemifrån. Dessutom slussas många elever bara in i allt för stora klasser, elever med odiagnostiserade diagnoser, som är i behov av en helt annan typ av hjälp än den som vanliga grundskolor kan erbjuda. Dessa elever går flera år i vanlig grundskola innan de får rätt hjälp och rätt skolform (om de någonsin får det!). Dessa elever inkluderas också i PISA undersökningarna. ”En skola för alla” är ett utopiskt tänkande som inte funkar i praktiken. Lärare går sönder av att behöva anpassa och se till alla elevers behov. Lärare har en utbildning som bygger på didaktik och pedagogik, däremot inkluderar inte utbildningen någon djupdykning i diagnoser eller hur man jobbar med elever med flertalet diagnoser. Lärare besitter inte den kompetensen men det förväntas fortfarande att man ska anpassa och kunna stötta upp dessa elever. Det är inte rättvist mot eleverna, eller mot lärarna! Det borde göras fler kontroller av elever i förskoleåldern, så de får rätt skolform från början.